Tip(z)

Just nu är Adobe på turné världen runt och presenterar den nya programsviten Adobe Creative Suite 4. Mest känd och använd är säkert Photoshop.

Jag var i Göteborg och lyssnade på presentationen. Som tur var hade Adobe tagit över folk från USA för att sköta presentationen. Det blev betydligt proffsigare än många gånger tidigare. Och betydligt mer amerikanskt, med en hel del publikfjäskeri och försök att inhösta applåder och uppskattning. Men när det sker med den kunskap, fart och fläkt som de har är det helt ok.

Ett allmänt konstaterande är att de olika programmen, som är hela tretton stycken när man räknar!, allt mer glider in i varandra. Det är nästan så man tänker att det skulle räcka med ett par av dem. Men vem skulle ha råd att betala för vad det skulle kosta? Och vem skulle hålla reda på alla menyer???

Ett tydligt exempel på integrationen är demonstrationen av hur man kan gå in i Photoshop och redigera video. Med tidslinjer och allt!

Låt oss därför börja med just Photoshop. Det mest spektakulär vad definitivt när Rufus Deuchler just sagt att en av de stora nyheterna var att Photoshop blivit snabbare. Direkt på det laddar han in en jpeg. Lätt förvånad konstaterar jag att det var värst vad det tar tid. Han småpratar lite medan filen öppnas i Photoshop.

De flesta med mig undrar säkert hur han kan prata om snabbhet när det tar så lång tid att ladda bilden. Men är man på lansering med Adobe, kan man vara säker på att de alltid har väl tillrättalagda exempel. Så även denna gång.

När han väl öppnat bilden (på Adobes kontor) undrar han försynt hur vi tycker att zoomningen i Photoshop fungerar. Sen säger det bara smack! Inzoomningen går så snabbt att man inte hinner med.

Nästa steg. Han visar bildstorleken. 1,18 GB. Just det. Över en Gigabyte stor bild! Och den zommar blixtsnabbt. Inte bara det. När han använder flyttverktyget och drar bilden glider den på iTunesmanér iväg en bit innan den stannar.

Till vilken nytta kan man undra. Men det är snyggt att göra demo med…

Hemligheten? Adobe ha skrivit om en hel del kod under huven. Dels kan man utnyttja datorer med dubbla processorer effektivt numera. Men framför allt kan man i CS4 utnyttja kraften i grafikkort med Open GL.

Man kan även rotera hela arbetsytan valfritt antal grader, utan att förändra några pixlar. Det går till exempel att rotera ytan tre kvarts varv, medan man redigerar en viss detalj man vill komma åt i det läget, för att sedan rotera tillbaka den.

Några av de allra bästa sakerna som visades:

Penselstorleken kan ändras direkt på arbetsytan. Håll nere en tangentkombination och dra med musen. Direkt ändrar du storleken på penseln. Inga dialogrutor alls! Stor applåd.

På samma sätt kan man ändra ludd, med andra tangenter.

Justeringslager har fått en egen panel. Vad sägs om att välja kurvverktyget, markera en ton i bilden och direkt ändra kurvan medan du står kvar i bilden…!

Ytterligare en typisk demoeffekt: Man hade fotograferat några böcker med en klocka. Olika skärpedjup och olika ljus. Men ungefär samma avstånd, men inte stativ och exakt likadant (det hade inte varit lika snyggt som demo). Funktionen Auto-blend layer visar sen vad den går för. Bilderna läggs samman. Programmet hämtar skärpan från de olika bilderna och demon landar i en bild som är skarp hela vägen.

Ännu mer fascinerande är content-aware (oriented) scaling. Här får vi se hur man kan ta en bild med ex. proportionerna 3:4, men man har en bildyta man vill använda som är 3:5. Med detta verktyg kan man helt enkelt ta bilden och dra ut den i de nya proportionerna. Och människorna på bilden blir inte bredare!

Matematikerna på Adobe har på något vis gjort ekvationer som tar hänsyn till innehållet i bilden. Det fungerar fascinerande väl på de demobilder vi får se.

Frågan är bara om Adobe tänker på de etiska konsekvenserna? Photoshop har länge varit ett verktyg som gör det möjligt för åtminstone de duktiga att förändra proportionerna. Vi har alla hört hur man slimmar modeller till omänskliga proportioner.

Men efter CS4 kan man undra hur historikerna, som använder photoshoppade bilder som källmaterial, ska bedöma olika fotografier. Nu kan man förändra nästan vilken bild som helst. Vi fick veta att Photoshop lägger till pixlar när det behövs. Nu behöver man inte ens vara duktig för att trovärdigt förändra en bild.

Vad gäller etiken svarar säkert Adobe att de bara tillhandahåller verktygen. Det är upp till dig och mig att ta ansvar för när en bild inte ska förändras. Är det t.ex. försvarbart att i dokumentär fotografi ändra proportionerna i en bild, för att layouten i ex. en bok skulle bli snyggare? Jag tycker inte det, men det gör kanske en designer…

Personerna vi lyssnade till kallade sig själva evangelister. De lånar klassiskt kristen terminologi. Men kan man vara hockey-frälst, så kanske man kan vara Adobe-evangelist?

Du kan t.ex. läsa Rufus “epistel” (hans blogg). Men den är av tämligen kortlivat värde, jämfört medt.ex. Johannes eller Paulus – hävdar jag bestämt.